vagentillmig.blogg.se

En blogg om vägen tillbaka till mig själv, mot nya mål. Utmattningsdepression, utmaningar och kämparglöd.

Högstadiet-varför måste man gå igenom det?

Publicerad 2014-08-29 09:40:32 i Allmänt,

Så var det dags att börja högstadiet. På annan ort. På annan liten ort. Två mil med buss dit. Två mil med buss hem. Just de där två milen kanske inte är någon längre sträcka i det stora hela, men med bussar som gick en gång dit, och kanske tre gånger hem, var det en stor grej.
Hade man väl tagit sig dit med de fullpackade bussarna fanns ingen chans att ta sig hem förrän efter lunch i bästa fall.

Det här är berättelsen om att känna sig fast. Att känna sig ensam. Att känna sig orolig konstant.

Jag hade vänner i högstadiet, riktigt många ytliga vänner, och några få nära. Inget konstigt med det, eller hur? Utöver mina vänner gick ett par hundra andra elever på skolan. Av dessa kanske 20 stycken betedde sig som riktiga skitstövlar. Vad sägs om snöbollskrig inne, flipperspel med små sjuor i korridoren, dopp av mobbad i fontänen, upplåsning av upptagen toalett... Listan kan göras hur lång som helst. När allt det här hände satt lärarna på lärarrummet och drack sitt kaffe, helt vetandes om vad som hände där utanför, men utan att vilja, eller kanske orka, bry sig. Lärarrummet var låst, lärarna ville ju inte bli störda. Inte fanns det någon annan vuxen heller på plats, jag tänker en fritidsledare eller så.

Ingenstans kunde man gömma sig, ingenstans kunde man vara ifred. Inte ens inlåst på en toalett (som för övrigt var otroligt äckliga!).

Just det där med toaletten kom att bli en stor grej för mig, eftersom jag konstant hade ont i magen. Det som långt senare, diagnosen tog sju år att få, visade sig vara glutenintolerans, gjorde att jag i perioder bodde på toaletten. Tänk er att alltid ha ont, att alltid ha extremt bråttom till toaletten, i mer än sju år. Men läkarna skyllde på stress, nervös tonårsmage, dåliga matvanor... Mer om det i ett senare inlägg!

Förutom allt bråk i korridorerna kände jag press. Jag ville vara snygg, ha bra betyg, ha kompisar. Ja, det där alla vill ha? Kanske var det mest jag själv som satte press, men även andra i min närhet. Det kommer nog mer om det också framöver.
 
När jag tänker tillbaka på min högstadietid så känner jag verkligen ingen som helst lycka! Bara ett enda stort USCH!

Familjen och det heliga fredagsmyset

Publicerad 2014-08-16 09:21:08 i Allmänt,

 
 
Fredagsmys är livet. Fredagsmys är gemenskap. Fredagsmys är reflektion.
 
Jag fullkomligen älskar fredagsmys! För mig innebär fredagsmys förutom just mys även god mat, god dryck och lyx. Fast myset är det absolut viktigaste! Att krypa ner med familjen i soffan och bara vara. Åh, det är underbart!
 
Vi hade fredagsmys med mina föräldrar och min syster också. Och redan då var det en underbar tradition! Vad sägs om de tre P:na: popcorn, Polly och Pepsi? :)
 
För att ta fredagsmyset till ett djupare plan så innebär det också tid för återhämtning, drömmande och reflektion. Återhämtning just för att mys, familjetid och häng är synonymt med det för mig. Drömmande för att man planerar och önskar vad helgen ska innebära. Reflektion just för att tiden finns där, och chansen för att stanna upp, och inte minst för att man sätter punkt på arbetsveckan.
 
Om jag fick välja skulle hela familjen alltid vara samlad på fredagsmyset. Det finns redan nu hinder för det. Min man jobbar ofta helg, och dessutom ofta kväll på fredagar. Det kan bli riktigt ensamt, och kanske just ännu ensammare eftersom man vet att andra familjer är samlade. Nu är barnen så stora att de är vakna längre, så det är inte lika ensamt längre.
Jag förstår också att barnen snart är så stora så att de hellre vill hänga med kompisar än med sin gamla mamma. Men jag tänker fortsätta njuta av fredagsmyset ett tag till. Med eller utan de tre P:na, med eller utan min man, med eller utan mina barn...
 
 

Åter till skalet

Publicerad 2014-08-13 21:59:25 i Allmänt,

 
 
Mitt skal är mitt försvar. Mitt skal är min trygghet. Mitt skal är, just det, bara ett skal.
Elin med skalet är inte äkta. Elin med skalet har ständigt dåligt samvete om hon glömmer skalet. Elin med skalet slappnar inte av.
 
Att ha ett sådant tjockt och djupt sittande skal är som att ständigt spela en roll. Att ha ett väl inövat beteende. Några väl använda och beprövade repliker.
 
När man spelar en roll under hela sin vakna tid, och ofta även under de vakna nätterna fulla av funderingar och oro, är det inte konstigt att man tappar bort sig själv. Kärnan är så hårt och tjockt inpackad att den varken hörs, syns eller känns. Att hela tiden sträva efter att agera så långt ifrån den egentliga kärnan som möjligt är totalt utmattande! Att inte ens slappna av med de närmaste och käraste.
 
Efter att jag blev sjukskriven för lite drygt ett år sedan har jag tvingats att skala av mig själv. Sakta men säkert, likt en finkornig peelingkräm. Vissa lager är tjockare än andra, och de tar därför längre tid att få bort. Några lager är istället förvånansvärt tunna, och sedan länge borta.
 
Än är jag inte framme vid kärnan, inte på långa vägar. Men jag närmar mig, och det är så himla härligt att slippa spela teater på min egen bekostnad!

Om

Min profilbild

Elin Werner

Jag är Elin; en 30 år gammal tvåbarnsmamma, fru och människa. Vägen tillbaka från utmattningsdepressionen är krokig, men det SKA gå!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela