Att andas, att vara och att drömma sig bort
När jag är i vår stuga på västkusten, nära Grebbestad, älskar jag att bara sitta och titta på havet. Ensam eller i sällskap med någon betydelsefull. Jag får fram så mycket där. Genom att bara sitta och andas. Sitta och tänka. Sitta och drömma.
Ibland är det glada tankar, ibland är det ledsna tankar. Ibland är det framtid, ibland är det dåtid. Och ibland är det bara tomt. Andas in den friska havslukten, andas ut allt det onda.
Jag är så oerhört glad och tacksam för att jag har fått uppleva mitt kära Kusten i hela mitt liv. Min son formulerade det så bra när vi var där sist. Han sa: "Åh mamma. Det är så skönt här. Man känner sig bara så fri!"
Frihet att tänka, frihet att leka, frihet att bara vara den man är och vill vara. Tack för i år älskade Kusten!
