vagentillmig.blogg.se

En blogg om vägen tillbaka till mig själv, mot nya mål. Utmattningsdepression, utmaningar och kämparglöd.

Satans socker

Publicerad 2015-02-19 22:21:48 i Allmänt,

Blä. Jag har mosat socker idag. Ytterligare ett tecken på ensamhet och trötthet. Fan. 
 
Förr låste det sig för mig när jag mådde dåligt. Jag kunde inte äta alls. Varesig mat eller sötsaker. Annat är det nu. Jag äter allt som kommer i min väg. Och jag äter mycket av det. Och jag äter till och med saker som jag inte tycker är så goda. Sitter bara där i soffan och mosar. Alldeles ensam. Barn som sover, man som är på jobbet.
 
Fast Elin, du kan inte skylla på det tänker ni. Och ni har så rätt! Innerst inne handlar det om brist på karaktär. För inte är det så att jag mår bättre efteråt när jag sitter här och mår illa.
 
När jag gick i högstadiet hade jag en liknande mosarperiod. Då kräktes jag upp allt varje dag på väg hem från skolbussen. Så gör jag inte nu, även om jag innerst inne känner att det skulle kännas bättre efteråt. Jag gör det bara inte längre helt enkelt.
 
Imorgon är det fredag, och jag hoppas att ni njuter av gott hela helgen! Själv ska jag ge mig iväg till gymmet, och starta om på en ny kula. Just do it!

Det stora svarta hålet.

Publicerad 2015-02-11 20:30:10 i Allmänt,

Det stora svarta hålet. Det avgrundsdjupa hålet. Det otäcka hålet.
Igår virvlade jag ner där. Ner i det läskiga, mörka och ostoppbara. Ner i en toalettspolningslik virvel.
Jag kunde inte andas. Luftstrupen krympte till ett smalt sugrör. Tårarna sprutade likt en fontän. Snoret flödade.
Det var dags för ännu en okontrollerbar ångestattack. Längesedan sist, men ändå inte välkommen. Faan.
 
Efter en sån här attack har jag lärt mig att det är viktigt för mig att analysera varför. Vad var det utlösande faktorn? Kanske var det flera? Vad hade jag kunnat gjort annorlunda för att häva den i tid? Kunde jag det?
Ibland blir svaret ett enkelt "Jag vet inte". Men oftast kan jag se många olika faktorer som har påverkat. De har liksom fyllt hela mig ända tills dess att det rinner över. Trötthet, stress, ensamhet... För lite mat, för mycket mat. För lite socialt umgänge, för mycket socialt umgänge. För mycket i kalendern, för lite i kalendern.
 
Den här gången var det ensamheten. Kände mig som världens mest ensamma människa. Kanske är det orättvist mot mina nära och kära att jag känner så ibland. Kanske är det inte alls orättvist? Ibland känns det som att jag bara ger och ger. Men vem eller vad ger mig energi? När gör jag något för mig själv och för min skull? Skjuts hit, skjuts dit. Mat här, mat där. Passa tiden, inte komma försent. Listan kan göras lång.
 
Hur svårt ska det vara att älska sig själv? Att sätta mig själv i första rummet? Att inte få dåligt samvete för allt?
Jag vill vara Elin. Jag vill vara stolt över att vara Elin. Jag vill vara snyggElin. Okej?
 

Om

Min profilbild

Elin Werner

Jag är Elin; en 30 år gammal tvåbarnsmamma, fru och människa. Vägen tillbaka från utmattningsdepressionen är krokig, men det SKA gå!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela