vagentillmig.blogg.se

En blogg om vägen tillbaka till mig själv, mot nya mål. Utmattningsdepression, utmaningar och kämparglöd.

High-five!

Publicerad 2017-01-18 21:30:42 i Allmänt, Livet, Självkänsla, Övning,

Nu ska jag skryta! Nu ska jag äga! Nu ska jag ge mig själv en fet high-five!
 
Tidigare ikväll på ett möte, som för övrigt var superinspirerande, sa jag nej.
Jaha tänker ni som inte känner mig, vad är det som är bra med det då?
 
Det ska jag tala om. 
Genom att säga nej sa jag ja till mig själv. Ja till att acceptera att jag inte orkar allt. Ja till att jag väljer själv.
För det är inte dumt alls att välja, utan snarare en chans att orka göra färre saker riktigt bra istället.
 
Ett ord i taget. En sak i taget. Ett steg i taget. 
Inte längre ett steg fram, två steg bak. Utan bara ett steg fram, reflektion och återhämtning, och sen ytterligare ett steg fram. 
 
Och ja, jag kommer att falla dit igen, men just idag lyckades jag, och det ska firas!
 
You go girl, high-five! Du är så himla ägig!
 

När vattenpölen blir ett hav

Publicerad 2016-09-29 22:11:23 i Allmänt, Livet, Övning,


 
Vad gör man när vattenpölen förvandlas till ett stort oändligt hav?
Ett stormigt, kallt och ensamt hav.
Vad gör man när man dras ner? Ner i djupet, kylan och mörkret.
Vad gör man när man simmar för livet utan att komma fram? När man kämpar stenhårt, men ändå bara lyckas att komma upp då och då för att andas.
 
Inte slutar man att simma. Nej, man simmar ännu fortare. Man simmar för sitt liv.
Men hur länge orkar man simma det fortaste man kan? Hur länge flyter man? Hur länge är man på ytan?
 
Har man tur så har man flytvästar, luftmadrasser och räddningsfartyg utplacerade med jämna mellanrum. Fina vänner, fin familj och fin omgivning. Förståelse och pushningar, kramar och pussar, trygghet.
 
Men tänk om man vill komma i mål då? Upp på stranden, upp i solskenet, upp till de andra. Hur svårt ska det vara?
 

Jag ställde klockan

Publicerad 2016-06-06 06:48:45 i Övning,

Jag ställde klockan för att åka iväg och jobba några timmar övertid. Bara några timmar. Kanske sex. Men sen när jag kom ut ur duschen så skrek hjärtat.

Familjen är hemma, alla för en gångs skull. Sonens fotbollsmatch är på gång. Stughäng är på gång. Familjemys är på gång.

Näe, jag är ingen sån mamma. En sån mamma som drar. En sån mamma som kopplar bort. En sån mamma utan ångest.

Tro mig, jag dömer ingen. Alla gör som de vill. Alla gör sina val. Alla har sina möjligheter.

Ibland önskar jag att jag vore en sån mamma. För jag tror verkligen inte min familj skulle lida av lite tid utan mig, inte alls, tvärtom.

Men nej, jag är ingen sån mamma. Iallafall inte nu. Troligtvis inte imorgon. Och inte till helgen heller.

Så idag övar jag mig på att lyssna på vad jag vill, vad jag känner och vad jag önskar. Så det så!

Om

Min profilbild

Elin Werner

Jag är Elin; en 30 år gammal tvåbarnsmamma, fru och människa. Vägen tillbaka från utmattningsdepressionen är krokig, men det SKA gå!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela