vagentillmig.blogg.se

En blogg om vägen tillbaka till mig själv, mot nya mål. Utmattningsdepression, utmaningar och kämparglöd.

Skoltiden de första åren

Publicerad 2014-08-13 00:00:36 i Allmänt,

I Hova finns en skola. En liten skola. En trygg skola.
Där spenderade jag merparten av min vakna tid under sex år. Iallafall merparten av tiden på vardagarna.
 
Lågstadiet flöt på i ett ganska lugnt och harmoniskt tempo vill jag minnas. Visst tävlades det om vem som låg först i matteboken och vem som var den bästa hoppreparen på rasten, men inte på ett sådant sätt att jag kände mig pressad.
 
Så kom mellanstadiet. Jag och en tjej till skulle inte gå med de andra jämnåriga, vi skulle istället gå i en blandklass. Först en 4-5:a, sedan en 4-6:a. Där någonstans på sommaren mellan tredje och fjärde klass hände något. Jag började att känna press. Jag ville vara duktig. Jag ville rent av vara bäst. 
 
Samtidigt som jag själv kände och satte större press på mig själv började nedtryckningarna. Mest gällande utsidan. Jag blev kallad plogen för mina utstående tänder, jag hade ful frisyr, jag hade inga bröst, jag hade långa ben... Listan kan göras lång. Jag hade vänner, till och med många vänner, men de där orden kom inte från mina vänner, utan mina äldre klass- och skol(kamrater?). 
 
Där började något som har förföljt mig hela livet. Skalet. Ytan. Fasaden.
Jag trodde att om jag skrattade med och verkade oberörd, eller till och med road, så skulle jag klara mig. Jag kanske till och med skulle bli superpopulär. Att jag egentligen sög åt mig som en svamp, och mådde uruselt, lyckades jag nog dölja för de allra flesta. Till och med de som stod och står mig närmast. 
 
Det är en taktik jag fortsatt med. En taktik som jag tidigare trott varit en superlösning. En genial plan. Mötte ni mig på byn så hälsade jag glatt, lyfte på mungiporna ända upp till öronen, och kanske hävde jag ur mig något riktigt trevligt. Detta oavsett mående.
 
Det är slut på det nu! Jag vill vara äkta. Jag vill vara Elin. Elin får vara mer nedtonad om hon har en sådan dag. Elin är inte så översocial som ni tror. Ibland vill Elin bara vara Elin, utan några krav på överdriven trevlighet. Och nej, jag kommer inte att vara otrevlig, utan bara sådär lite lagom :)
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2014-08-13 01:13:46

Elin som bara är Elin är en helt perfekt fru. Är stolt över dig. // Din för evigt ;)

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Elin Werner

Jag är Elin; en 30 år gammal tvåbarnsmamma, fru och människa. Vägen tillbaka från utmattningsdepressionen är krokig, men det SKA gå!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela