Magen
Magen har alltid krånglat för mig. Jag har haft ont, varit svullen och oerhört känslig för vad jag äter. Jag har haft kramp, jag har mått illa, jag har bott på toaletten.
Första gången vi sökte för problemen var när jag gick i mellanstadiet. Sedan tog det sju (sju!!!) år innan jag fick min diagnos. Sju år av ont, sju år av oro, sju år av att vara på ständig vakt. Att det får lov att ta sju år är inte okej!
Mycket av den levnadsglada Elin försvann under tiden. Ständigt trött, ständigt orolig, ständigt ledsen. Att göra något impulsivt, att åka på en hemlig resa eller att njuta av god mat var helt uteslutet! Medan vänner njöt av en pizza visste jag att det var förenat med trubbel.
Tänk er att vara ute bland folk, få ont i magen, och sen ha sisådär fem ynka minuter att hitta en toalett? Ibland ännu mindre.
Efter att jag fått min glutendiagnos, och nu senare även laktos, har det lugnat sig lite. Anfallen kommer mer sällan. Jag har dock fortfarande en jättekänslig mage, och det är något jag får leva med.
