Delbar?
Så kom den igen, hopplösheten. Hopplösheten att räcka till. Hopplösheten när man inte är delbar.
Hur ska jag kunna vara på tre ställen samtidigt? Hur ska jag dela på mig? Hur ska jag prioritera?
Såklart, en av de tre delarna kan ju prioriteras bort. Gissa om det är barnens eller min egen? Såklart, jag är mamma, jag tar bort min del. Inga problem, det är ju bara så det är. Och nej, det är inte hemskt, ledsamt och bittert. Det är bara såklart!
Då har jag två delar kvar. Här blir prioriteringen inte lika självklar. Mina två älsklingar ska vara på olika platser vid samma tidpunkt, och jag måste lösa det.
Och vet ni, jag klarar det. Genom lösningsfokus, tålamod och mycket fundering. Genom att våga be om hjälp. Eller nej, jag klarar det bara till två tredjedelar. Men vet ni, det får vara ok.
