High-five!
Nu ska jag skryta! Nu ska jag äga! Nu ska jag ge mig själv en fet high-five!
Tidigare ikväll på ett möte, som för övrigt var superinspirerande, sa jag nej.
Jaha tänker ni som inte känner mig, vad är det som är bra med det då?
Det ska jag tala om.
Genom att säga nej sa jag ja till mig själv. Ja till att acceptera att jag inte orkar allt. Ja till att jag väljer själv.
För det är inte dumt alls att välja, utan snarare en chans att orka göra färre saker riktigt bra istället.
Ett ord i taget. En sak i taget. Ett steg i taget.
Inte längre ett steg fram, två steg bak. Utan bara ett steg fram, reflektion och återhämtning, och sen ytterligare ett steg fram.
Och ja, jag kommer att falla dit igen, men just idag lyckades jag, och det ska firas!
You go girl, high-five! Du är så himla ägig!
