Svag?
Den senaste tiden har jag känt mig otroligt ledsen och nedslagen över att jag har kört mig ända in i den här skitväggen. Varför lät jag det gå så himla långt? Kommer jag någonsin att bli som alla andra? Kommer jag orka igen? Kommer jag bli mig själv igen?
Jag är less på att känna mig svag i kropp och själ. Att behöva dubbel återhämtning. Att inte bara kunna köra på.
Är jag sjuk? Är jag frisk? Är jag knäpp? Är jag helfull, halvfull eller tom? Är jag fågel, fisk eller mittemellan?
Vad kan jag förvänta mig av mig själv?
Sen slår det mig vilka personer i min omgivning som vandrar eller har vandrat samma väg. Vill inte nämna era namn här, men exempel är den bästa "storasyrran", innabandymorsorna, coachen, nagelkvinnan...
Sen finns det driftiga kända entreprenörer som Underbara Clara.
Inte är ni svaga inte. Ni är ju några av de mest inspirerande, kärleksfulla och driftiga människor jag vet. Inte tänker jag på er som svaga och misslyckade, tvärtom. Ni är ju mina förebilder.
Varför är det så svårt att se sig själv på samma vis?
Elin Werner, du är inte svag och misslyckad. Tvärtom!
