vagentillmig.blogg.se

En blogg om vägen tillbaka till mig själv, mot nya mål. Utmattningsdepression, utmaningar och kämparglöd.

Nedtryckt

Publicerad 2014-09-28 10:15:20 i Allmänt,

Att fightas för att få vara, att få synas, att få säga sin åsikt.
Att ha ett starkt skal, men att vara mjuk och skör där innanför.
Att få kämpa för att bli behandlad med respekt, att få kämpa för att att inte tryckas ner, att få kämpa för att orka leva.
 
Snälla ni, visa att ni är sårbara, visa att ni blir ledsna, visa att det gör ont! Vänj inte någon vid att det är okej att slå, okej att styra, okej att trycka ner!
 
" I choose to be free.  I am safe and loved"

Magen

Publicerad 2014-09-25 14:19:45 i Allmänt,

Magen har alltid krånglat för mig. Jag har haft ont, varit svullen och oerhört känslig för vad jag äter. Jag har haft kramp, jag har mått illa, jag har bott på toaletten.
 
Första gången vi sökte för problemen var när jag gick i mellanstadiet. Sedan tog det sju (sju!!!) år innan jag fick min diagnos. Sju år av ont, sju år av oro, sju år av att vara på ständig vakt. Att det får lov att ta sju år är inte okej!
 
Mycket av den levnadsglada Elin försvann under tiden. Ständigt trött, ständigt orolig, ständigt ledsen. Att göra något impulsivt, att åka på en hemlig resa eller att njuta av god mat var helt uteslutet! Medan vänner njöt av en pizza visste jag att det var förenat med trubbel.
 
Tänk er att vara ute bland folk, få ont i magen, och sen ha sisådär fem ynka minuter att hitta en toalett? Ibland ännu mindre.
 
Efter att jag fått min glutendiagnos, och nu senare även laktos, har det lugnat sig lite. Anfallen kommer mer sällan. Jag har dock fortfarande en jättekänslig mage, och det är något jag får leva med.
 

Att välja framtid.

Publicerad 2014-09-18 18:50:38 i Allmänt,

Jag var nästan 15 år. Jag var trött på högstadiet. Jag var trött på Hova. 
Jag ville någon annanstans. Jag ville pröva mina vingar. Jag ville klara mig själv.
 
Så kom dagen då jag började i gymnasiet, Mediaprogrammet på Västerhöjdsgymnasiet i Skövde. Dagen då jag flyttade till staden Skövde. Dagen då jag var helt säker på att det var vad jag ville.
Jag skulle bli journalist. Jag skulle bli cool. Jag skulle bli vuxen.
 
Det blev ännu ett platt fall. Jag var inte redo att flytta hemifrån. Jag passade inte på mediaprogrammet. Jag gillade inte Skövde. Varje morgon gick jag till skolan med en klump i magen. Varje eftermiddag när det var dags att gå hem till rummet i spökhuset växte klumpen större. När jag sedan skulle sova var klumpen nästan större än kroppen. Det hjälpte inte med en kniv under sängen, det hjälpte inte med ett telefonsamtal från killen eller mamma, det hjälpte inte med dåliga TV-serier.
 
Efter mindre än en termin gav jag upp. Jag flyttade hem igen. Det fanns ingen plats på Samhällsprogrammet på Vadsbogymnasiet, så jag fick praktisera som lärare på Hova skola. Ytterligare ett misslyckande, men bra mycket bättre än ångesten varje kväll med kniven i handen.
 
Hösten efter började jag om. På ett säkrare kort. Vadsbogymnasiet med pendlingsavstånd. Vadsbogymnasiet med  breda samhällsprogrammet. Vadsbogymnasiet med kända ansikten. Här började kampen om igen. Kampen att vara cool. Kampen att vara duktig. Kampen att orka vara i skolan med en allt ondare mage...
 
I release the past.  I let go of fear.  I let go of hurt.  I let go of anger.

Om

Min profilbild

Elin Werner

Jag är Elin; en 30 år gammal tvåbarnsmamma, fru och människa. Vägen tillbaka från utmattningsdepressionen är krokig, men det SKA gå!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela