vagentillmig.blogg.se

Jag var nästan 15 år. Jag var trött på högstadiet. Jag var trött på Hova. 

Jag ville någon annanstans. Jag ville pröva mina vingar. Jag ville klara mig själv.

 

Så kom dagen då jag började i gymnasiet, Mediaprogrammet på Västerhöjdsgymnasiet i Skövde. Dagen då jag flyttade till staden Skövde. Dagen då jag var helt säker på att det var vad jag ville.

Jag skulle bli journalist. Jag skulle bli cool. Jag skulle bli vuxen.

 

Det blev ännu ett platt fall. Jag var inte redo att flytta hemifrån. Jag passade inte på mediaprogrammet. Jag gillade inte Skövde. Varje morgon gick jag till skolan med en klump i magen. Varje eftermiddag när det var dags att gå hem till rummet i spökhuset växte klumpen större. När jag sedan skulle sova var klumpen nästan större än kroppen. Det hjälpte inte med en kniv under sängen, det hjälpte inte med ett telefonsamtal från killen eller mamma, det hjälpte inte med dåliga TV-serier.

 

Efter mindre än en termin gav jag upp. Jag flyttade hem igen. Det fanns ingen plats på Samhällsprogrammet på Vadsbogymnasiet, så jag fick praktisera som lärare på Hova skola. Ytterligare ett misslyckande, men bra mycket bättre än ångesten varje kväll med kniven i handen.

 

Hösten efter började jag om. På ett säkrare kort. Vadsbogymnasiet med pendlingsavstånd. Vadsbogymnasiet med  breda samhällsprogrammet. Vadsbogymnasiet med kända ansikten. Här började kampen om igen. Kampen att vara cool. Kampen att vara duktig. Kampen att orka vara i skolan med en allt ondare mage...